En gammal dikt
Julsagan (originalet)
Midvinternattens köld är svår
Tio små nissar i djupsnö går
Rävsax gömd under skynke vitt
Knipsar nisse av på mitt
Livsandarna snabbt för honom tryter
Snart i eget blod han flyter
Nio små nissar i midnattstimma
Traskar fram i månljusstrimma
Ugglan hoar i sitt näste
Istapp faller tyst från fäste
Nisse spetsas utav tappen
Tomte ligger död på trappen
Utanför dörren står gröten och ångar
Åtta nissars intresse den fångar
Under stigande hunger fatet de nalkar
En stackars tomte på kanten halkar
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt
Men sjunker likväl i kvicksandslik gröt
Många springor stugan har
Där sju tomtar in sig tar
Katten som bak dörren ruva
Slukar nisse med hull och luva
Resterna av tomtehand
Suger Misse bort från tand
Sex små tomtar mot julbord ila
Snabbt de uppför bordsben kila
När sista tomten över kanten hasa
Han tappar greppet och nedåt rasa
Faller nedåt likt ett lod
Mattan färgas röd av tomteblod
Tomtar fem i väldig iver
Springer runt, ty hungern river
Nisse snubblar på sitt skägg
Faller rätt på knivens egg
Lilla nisse, stackars saten
Rinner ut i sillsalaten
Fyra små nissar har festat på sill
Och nu de törsten sin släcka vill
Mot glöggen de springer i samlad tropp
Och tar för sig av drycken i var sin kopp
Ner faller nisse i glögghett hav
Likt skållad mandel hans skinn faller av
Tre små tomtar i granen svingar
Mellan ljus och änglavingar
Nisse sig för när våga
Strax han står i ljusan låga
Doftar snart likt vidbränd stek
Ångrar då sin ystra lek
Två små tomtar kring sig tittar
Då en smällkaramell de hittar
Ner ner på den då hoppar
Men för detta den ej stoppar
I tak, på golv, på gardin med frans
Finns nu Nisses hjärnsubstans
Husbond stiger upp om natten
För att kasta lite vatten
Under husbonns tunga toffla
Nisse blir till krämig våffla
Snön ligger vit lite här och var
Inte en jäkla tomte finns kvar
