Eufori....
Ihärdiga kraniumbristningar där själen försöker ta sig ut får mig att känna maktlöshet och dämpad eufori....Viljan är ju glädje och formidabelt välbefinnande...Kan inte koppla ihop livet med resten och när mina tankar fastnar på ytterväggens kärlbeströdda yta tar jag fram en blänkande, kreativt skarp, filékniv.....Hackar upp en aning av min delikata svamp, packar in det i venerna och känner den kemiska euforin komma krypande.......Skallar mig själv hårt i hallväggen för att bli lite...ful....lyckas med uppsåtet och söker min väg ut ur jordhålan där livet levs....I trappuppgången möter jag grannens bäver...eller om det är en katt...bryr mig inte så mycket utan med vant och självsäkert handlag flås det arma djuret och med viss vedermöda förpassas djuret in genom postöppningen till min granne....som naturligtvis är hemma och öppnar dörren....Herren stirrar storögt och omväxlande på mig och kadavret som till hälften tagit sig genom det alltför trånga brevinkastet.....Konversationen hinner inte börja och min känsla är tacksamhet över detta faktum då min orala kreativitet känns...sådär.....Känner mig inte ens speciellt nyskapande när min hårda spark träffar honom på insidan av ena knät som med ett krackelerande och utsökt smakfullt läte knäcks...Hör hur hans stämma uttrycker smärta när vandringen som inletts fortsätter...Tar mig ut i luften, snön landar på min svettiga och febriga hjässa....På något fantastiskt underligt vis finns en barnkör utanför, sjungandes Jinglebells....känns otroligt malplacerat och min tanke går till dessa misslyckade föräldrar som utan ansvar släpper ut sina barn att sjunga kör....Trots mina demoner av naturligt beteende och korrekt uppförande lyckas jag behålla min kyla och med ett utsökt snitt tystas de små liven....Färgexplosionen i den vita, oskuldsfulla snön får mina konstnärliga ambitioner att tårögt känna äkta glädje.....Inte så triviala inre explosioner av extas får mitt bländvita leende att brett harmoniera med omgivningen......Förflyttar mig planlöst vidare och när vägens ände närmar sig kliver jag tveklöst över....fallet tycks aldrig ta slut men gör det ändå....Min sista tanke exploderar i en kaskad av degenererad kroppsmateria och allt finns inte mer........
Men nu ska jag ta ett glas Champis, damma av persiennerna och låtsasparodiera Robert Broberg för mig själv
Ha en god och förnöjsam kväll
Praise the Lord
Joyce! James Joyce hette han, den där författaren jag försökte komma på namnet på!
För övrigt ytterliggare en fullständigt lysande kavalkad över alltings bitterljuva natur. Opiumruset i livets våtkalla fängelsehåla, dödssparken mot det vackert sårbara och befläckandet av det hånfullt rena och oskuldsfulla. Överkreativt mordisk likgiltighet som tydligt avslöjar grav psykopati och neurotisk empati på samma gång. Lysande!
Och NU ska jag dricka vin :-D
Nämen inte nu igen Kenneth ! Ring om du vill prata !
Röker du mäsken, eller?
Ja du :D om man ändå visste vad han rökte :D men något är det ...
Och fortsätter han kommer han snart att ha diagnosen ÅNK (åldersbetingad nedsättning av korttidsminnet).
Eller rättare sagt så tror jag redan han lider av det ;)
symptom:
Mr Pink bestämde sig för att tvätta bilen. När han är på väg ut till garaget upptäcker han posten i hallen.
Bäst att kolla posten innan han tvättar bilen, säger han till sig själv.
Han lägger bilnycklarna på bordet, kastar reklamen i papperskorgen och märker att den behöver tömmas.
Därför lägger han räkningarna och ett brev med en svarsblankett på bordet och bestämmer sig för att tömma papperskorgen först.
Eftersom han trots allt går förbi en brevlåda när han ska till pappersinsamlingen kan han lika gärna posta svarsblanketten. Men då behöver han en penna.
Mr Pinks pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet, så han går in dit och hittar en flaska juice som han börjat dricka ifrån. Han ska börja leta efter pennan, men först måste han flytta juicen så han inte råkar spilla på skrivbordet.
Juicen håller på att bli varm och bör sättas in i kylen.
På väg till köket med juicen får han syn på en blomvas som står på bänken.
Blommorna behöver vatten, så han ställer ifrån sig juicen på bordet.
Då ser han sina glasögon som han letat efter hela förmiddagen.
Det är bäst att han lägger dem på sitt skrivbord, men först ska han vattna blommorna.
Han lägger glasögonen på köksbänken och fyller vattenkannan med vatten. Då får han plötsligt syn på fjärrkontrollen till TV:n. "Någon" har lagt den på köksbordet.
Ikväll när han ska se på TV kommer han att få leta efter kontrollen, men han kommer inte att tänka på att den ligger på köksbordet.
Han bör lägga den där den ska vara, men först ska han vattna blommorna. Han häller lite vatten i vasen, men det mesta hamnar på golvet. Han lägger tillbaka kontrollen på bordet och går för att leta en trasa. Så går han ut i hallen igen för att försöka komma på vad han hade tänkt göra.
Vid dagens slut är bilen fortfarande smutsig (inget ovanligt i det ;) ha ha ha), svarsblanketten har inte blivit postad, det står en flaska med varm juice på bänken, blommorna är vissna, han kan inte hitta någon penna, han kan inte hitta fjärkontrollen till TV:n, han kan inte hitta sina glasögon och han har ingen aning om var han lagt bilnycklarna.
Han försöker komma på varför det inte blev något gjort idag...
Det är förbluffande för han VET att han har varit upptagen hela dagen och han är helt FÄRDIG. Han förstår att detta är ett allvarligt problem och han ska söka hjälp för det, men först ska han spela bowling...
Ha en skön kväll :D:D:D
Dr.Päron !!
Äntligen en till människa som vet hur det fungerar ovanför axlarna hos Mr.Pink !
Tack ! Ditt inlägg var super, väntar mig naturligtvis någon halvsluddrigt svar tillbaka !
Hae't Gött !!
