MrPinkskriver

Det är julaftons morgon.

Klockan ringer öronbedövande, du slår upp dina alltför torrgrodda, blodsprängda ögon och ser med fasa i blicken att du på något förunderligt sätt lyckats ställa den förbannade klockan 3 timmar för sent, vilket med lätthet du räknar ut, innebär en smärre katastrof.

Du vänder på dig för att se om din fru ligger bredvid dig, vilket hon naturligtvis inte gör, för du har somnat i soffan och du drar dig sakta till minnes grälet kvällen före som fick henne, en dag tidigare än beräknat, åka till sina föräldrar.

Du sätter fötterna i det kylskåpskalla golvet och lägger hela tyngden på en ölkapsyl som äter sig in i din torftiga fot. Smärtan får dig att grina illa och dina tankar splittras för en kort stund.

Men du är en man av handling och är fast besluten att ställa allt till rätta och fira en fridsam, fröjdefull jul tillsammans med din älskade fru och kära svärföräldrar.

Så trots tre timmar mindre... att försöka ordna upp allt och skapa harmoni ger du dig snabbt i kast med uppdraget, som du ser det.

Julklappar ska handlas och god julmat ska plockas ihop.....du kammar snabbt till din kala hjässa, fräschar upp dig hjälpligt och kastar din kropp i bilen......som inte är där. Den tog din fru....igår....minns du nu......Du är en svulstig kämpe så cykeln plockas raskt fram ur garaget och du trampar förvånansvärt spänstigt mot varuhuset...det stora...där allt finns.

Med en energi som sprungen ur en källa ger du dig in i julens kaotiska värld.

Innanför dörrarna stoppas du vänligt av en enorm tomte som med ett hohohoande av en högre klass får dina trumhinnor att vibrera i takt med bjällerklang....du väser ett god jul med ett någorlunda vänligt leende och tomten frustar nöjt och daskar till dig med en gigantisk näve i ryggen...som får dina halsmandlar att lossna från sin plats, du sväljer tillbaks dem och får tag på en vagn och vandrar in mot charkdisken där trängseln är hård som Stålmannens polerade överarm.

Du får tag i de nödvändiga charkuterierna och slingrar dig ut och upp till fjärde våningen där damunderkläderna väntar, en julklapp som ska få din fru att kärleksfullt le mot dig igen som hon gjorde den där gången ni träffades för 19 år sedan.....

Du tittar på klockan och känner paniken tränga sig in under skinnet på dig samtidigt som alla rör sig för långsamt för dig. För långsamt.

Vad ska alla dinosaurier ut just i dag för?

Kan inte kvinnan bestämma sig nån gång?

Varför använder inte  folk mer preventivmedel?

Din irritation växer, accelererar..... och det är i det ögonblicket du får knuffen.

En lätt sådan, på höger sida av kroppen ...du tappar lite balans, vänder dig om med ett stelt leende och tänker trots allt be om ursäkt, vara ödmjuk, vara snäll...Be om ursäkt.

Killen som möter din blick är fullständigt förödande stor och ler med de hånfullaste av leenden mot dig, din ömkliga varelse och säger

"Du, fetto...se upp hur du går...nästa gång gör jag julpastej av dig, din lilla plätt"

Du känner i samma ögonblick som han öppnar mun att detta inte kommer att bli som alla andra jular. Inte alls som andra jular.

Innan snubben hunnit ta första andetaget och inte ens det sista skjuter dina armar ut och kramar om hans hals....Han får upp sina för att rycka bort dina taniga armar.

Taniga armar och senor, så irriterade, så juligt kramgoda...så fyllda av helig jul.....han får inte bort dem och med ett köttigt läte sliter du adamsäpplet ur hans hals, du håller upp det framför hans ögon samtidigt som du med din lediga hand hittat en orientalisk sprudlande vacker julkula i din vagn som du trycker på plats i halsen på honom istället för hans spetsiga adamsäpple.Glittrigt.

Hans ögon stirrar som han sett farbror tomten för första gången....Du ger honom en hjälpande illasinnad knuff över räcket som han faller med lätthet över....Den spräckande dunsen när han slår i golvet därnere hörs ända upp och du vänder dig om och ler ditt mest bländvita leende.

....Människor runt ikring skriker och springer mot utgångar...Din blick söker sig ner på dig själv och du upptäcker att du står i en alldeles formidabel blodpöl, men det bekommer dig inte det minsta....Fyra flaskor julmust ska du nu ha sedan är du färdig här.

En äldre dam försöker komma ur din väg men din vagn rammar henne hårt och hon faller till backen som ett korthus, du sätter din blodiga klack hårt mitt i hennes ansikte och önskar henne god jul med en krystad grymtning.

....Du vet, långt därinne, att detta gått överstyr men bryr dig inte....

Ett litet barn skriker alldeles bredvid dig......

"Här ,ta lite skinka" säger du och sveper med fyrakilosbiten mot det lilla patetiska barnets huvud som far iväg tolv enastående meter rätt in i en glasdörr som går sönder och strimlar det lilla jesusbarnet som vitkål

Någon ropar ditt namn och du vänder dig om och ser tre polismän med dragna,blanka vapen, däribland din bäste vän som arbetar inom polisen.

I dina svulstiga tankar föreställer du dig att allt ska bli bra, julefriden skall härska och man som kvinna kan leva vidare i samförstånd och lyrisk kärlek.

Poliserna skriker något igen och du märker vad vackert den nya kockkniven som du tänker köpa glimrar i din högra hand, glimrande och makalöst julfärgad.

Ljuden som slår emot dig högt och ljudligt förenas med den brännande smärtan som känns i ditt bröst och du förstår att du blivit skjuten på självaste julafton, på självaste jävla julafton.

I ditt huvud skrattar du högt åt en sådan fantastisk sorti från detta jordeliv och det sista du ser är det utsökt avsnittade huvud du har i din vänsterhand, ett huvud som hämtat ur en modekatalog och du hinner, innan mörkret faller, få en lätt förnimbar känsla av igenkänning.

Och det du ser är din fru.....Vad gör hon här?