To protect furniture...

Breder ut den genomskinliga plasten i stora sjok och funderar över svärtade saker

Mörker strilar ur mina korpsvarta ögon där ljuset aldrig haft tillträde
Tankarna fäller sina hullingförsedda krokar och naglar sig fast i hjärnvävnad så dekadent att avgrundets kant ter sig synbar

Huden är märkbart svettig

Tingen glänser i sin fullkomlighet
Så laddat och depraverat glädjerikt
Finner min plats där plasten genast fastnar i min fuktiga hud

Genom
Den ska bara genom

Beslutsamhet är en dygd

Ögonen letar för att finna
Seniga händer söker skarpt stål

Reflexer av sunda tankar snuddar medvetandet
Inget släpps in

Greppet kring kniven är solitt bergfast
Tveksamhet existerar endast i upplysta gångar

Plasten gör sitt där den tar emot det som en gång var livet
Faller framåt

Upphör

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0