MrPinkskriver

Må vara en cyniskt fullärd omysfarbror med lätt självförtärande egenskaper men när jag spontankräks i trappuppgången, lite moderatuppkäftigt sådär, finner jag någonstans en känsla av att vara en vanlig människa i en galen värld.....Eller också inte. Var det tvärtom?
Ett ögonblicks tankestrålar träffar mig och jag tar upp telefonen för att ringa en invandrad städfirma för att ta reda på min excellenta lunch, som trots förlusten av sin färgprakt från tallriken den serverades på, doftar smått förföriskt....

Inser sedan min klassresa, arbetarbakgrund och extremmisantropiska anlag och stoppar telefonen åter på plats för att lägga det nyinköpta Aftonbladet vid sidan av mitt digra, tidigare, innehåll.....Skyfflar snabbt över dyngan på tidningen och med några välfjädrade, lätta löpsteg finner jag mig själv stående utanför dörren till Sverigedemokraternas lobby som av en händelse lyckats härbärgera sig in som granne...

Häller allt i dörrfacket i en synnerligen ogenomtänkt handling och kan inte ens låta bli att ringa på. Förskräcker mig själv genom att stå kvar för att invänta dörren som öppnas, vilket den gör......
Munterheten tycks inte finnas i ansiktet som möter mig och det enda som förmås komma ur min mun är " Tyckte helt enkelt er politik var värd det här, därav befinner sig min något osmälta lunch rinnandes ner på er hallmatta"

En debil harang av rekorderligt fula ord träffar mitt härdade skal, de skadar inte mig....men leverantören....Finner mig själv med ett stålhårt långfinger fem centimeter in i det tidigare så blängande ögat.
Naturligtvis borde mina irrande tankar anat vad som var på gång, kanske stoppat upp och knäckt en av länkarna i kedjan för att förhindra det oundvikliga som i ett rus av orena tankar går igång med de så härliga, lustfyllda kärleksgärningarna.....Kärlek till världen, kärleken till att ställa allt till rätta.....

Känner med fingret den tunneltänkande hjärnmassan och sätter ytterligare tryck för att få ta del av partiprogrammet....Kroppen blir slapp och nu är doften inte längre angenäm från min tidigare lunch, det bränner i mitt välutvecklade luktsinne men bryr mig inte särskilt i det, utan med ett fullödigt och klassiskt ploppande läte, drar jag fingret ur ögonhålan...Smakar lättsamt med tungspetsen på fingret med en gourmands extensiva smaklökar, finner dock en oförtjusande arom av innehållslöshet, ihålighet och fördummande.........

Tittar upp med lätt rynkade ögonbryn och ser rätt in i förskräckta ögonpar med gapande mun

Uppenbarligen befolkas lobbyn av fler än en förtappad själ förvånar jag mig själv med att hinna tänka innan skriket som kämpat sig upp från lungor utan luft, från ett inre så vettlöst skrämt, är på väg ut över läpparna på den förtappade själ som med ögon stora som golfbollar ser Döden kasta sig fram med ett hårt, hoprullat, något kladdigt exemplar av dagens Aftonblad....

Med en distinkt, kreativ styrka tystas skriket när Bladet finner sin plats långt ner i halsen, ögonen är nu ännu större och min oförställda glädje närmar sig rusets höjder, ett sällan uppnått klimax närmar sig och för att hjälpa  själen ännu närmare, sveper min medhavda, tunga hammare genom den täta luften och finner sitt mål i min vänstra knäskål som upplöses i fragment av det som en gång varit....Kan inte låta bli att bonuskrossa pannben strax ovanför det utstickande Bladet och ljudet som uppstår är ljuvare än grönsiskans sång...

Tankarna är inte längre rena, klara....Känner mig omtöcknat spirituell...Släpar mig utåt och min kropp kladdar alldeles förfärligt. Trappräcket hjälper mig upp i stående, blicken finner vägen ner och långt där nere uppfattar jag delar av min lunch...Dåligt uppförande, dålig städning tillrättavisar jag mig själv...

Hur ska världen kunna bli en bättre sådan om inte ens jag kan uppföra mig?

Tar upp telefonen, ringer städfirman och anvisar adressen...I en sista klarhet uppmanas de att åka två....It´s messy, som jag filmmässigt uttrycker mig med ett snett leende på mina torra läppar....

Lägger på.....Välter min sorgliga ursäkt till kropp över räcket som faller sju våningar mot det fläckiga fuskmarmorgolvet...Lätet av sprickande materia, som jag hinner uppfatta, är delikat och min sista tanke tillåts florera runt i regnande substansdroppar innan mörkrets skönhet förtär den......

Nu får andra ta ansvar