Ren
En svart mörkervägg tornade upp sig. En vägg av svart, en vägg av mörker.
Innanför hans ögon
Själen
Hans själ
En tår lösgjorde sig från den skrynkliga vrån och letade sig nerför ett fårat ansikte
En tår fylld av allt det som en gång var han, allt det som en gång var han
En tår
Allt
Kärlek, ljus och tillförsikt spatserade ner till hans avsmalnande haka.
Den föll
Krossades mot ett redan fuktigt betonggolv
Han visste att det var dags
Segern skulle aldrig skrivas, det var förlorat
Han var förlorad
Mörkret
Hans fingrar slöt sig ledigt kring skaftet
Bara handling
Glipan i halsen pulserade mörkkolorerat blod
Hon var bara 4 år
Han hade bara börjat
Hög kvalitet!!! Men hade du skrivit detta i Frödings samtid hade du suttit på hospital vid det här laget....
Vackert, tårdrypande och så sant.
