Sankte Per

Trallande fram som en jävla sommarvind, glad och yster som en lärka. En melodi från nån dammig visfigur rullar över hennes läppar. Trottoaren dansas fram. Min irritation är het som en spiskamin.
Reser mig upp från den lilla stol som fram till nu härbärgerat min feta, celluitfria röv och fiskar snabbt och behändigt fram min medhavda hammare. Hammarhuvudet sjunker, med en dov smäll, 7 tillintetgörande centimeter in i kvinnans blekfeta ansikte, strax mellan plirande ögon som alldeles nyligen plirade något alldeles förfärligt. I r r i t e r a n d e.
Och vad fan dansar man fram på en trottoar för? Har hon inget jobb? En sak är då säker, hon kommer fan inte få något heller. De rännilar av blod som sipprar fram över trottoaren vittnar om en livsflykt som tilltar. Kvinnan rosslar. Blod kommer även hur hennes mun. Jag stirrar med onda ögat. Till och med bägge. 

Delar av mänsklighetens förespråkare börjar samlas och min hörsel uppfattar ord likt "Vad fan har du gjort?" Patetiska jävla lågintellekt. Hur svårt kan det vara att se vad fan jag gjort?

Slagit en hammare i huvudet på en trallande idiot.

Är det svårt att se eller? 

Känner en viss trötthet, stoppar undan hammaren på sin plats och börjar knalla iväg. Två stöllar, de måste ju definitivt kategoriseras så, kastar sig över mig för att tydligen försöka få mig att stanna kvar. 
Inte fan blir jag mindre irriterad för det. Som en välpolerad lök på laxen har den ena av stöllarna tydligen inte tvättat händerna och kladdar naturligtvis ner mitt nytvättade trelagers skalplagg....av märket Haglöfs. Försöker trycka ner mig mot asfalten, min hand kniper om den ena stöllens paket bestående av erbarmelig penis och små kulor. Klämmer åt och fanns det en platsannons där de sökte kastratsångare skulle han få jobbet utan fördröjning.....om det inte vore för att mitt finger samtidigt finner sin plats långt innanför hans ena öga. Han sparvar till en aning innan han blir död vikt....Tar hand om den andre, krossar hans imbecilla skalle mellan asfalt och härdad knäskål. Ljudet är en aning eggande. Kakafonin av skrik, tumult och annat skit ökar folkmassan och jag finner för gott att gå därifrån.

Ingen gör något. Ingen försöker något mer. Känner bara förakt.

Väl hemma hinner jag få en känsla av en bra dag innan min fot finner sin plats under hallmattan, vilket medför en balansakt som förloras och dunsen när min kropp slår i golvet är....köttig. Inser att det köttiga ljud som uppstått kommer från kollisionen mellan hallmöbelns vassa hörn och min skalle. Kan mest liknas vid ett hammarslag. 

What goes around comes around, någon sorts sensmoral. Slår man nån i skallen med en hammare och så vidare......

Nu sitter jag på en molntapp och funderar. Varför man inte blir insläppt. Jaja, det löser sig väl, att sitta på ett luddigt moln hela dagarna, känna sig lätt och tillfreds är inte helt fel.

Riktigt bra faktiskt

Oj, nu kommer vakten...Han pekar neråt
 

Kommentarer
Postat av: B

Mer sånt!

2010-05-26 @ 09:54:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0