Underhållningsvärde
1....2....3....4....5...6...7....8...Ja, det funkade ju att räkna för att undvika vredesutbrotten. Inte bara till sju förstås. Räknar än faktiskt och hoppas jag lugnar mig snart för nu börjar det bli svårt.
Fiskestämmor är prövande.
Sällan man får tillfälle att lyssna på så mycket, faktiskt, dravel. Mycket energikrävande dock. Dravel baserat på egna "kammarteorier" och rent hittepå.
Nu gick allt som det skulle och hade en del riktiga svammelkusar tänkt tanken redan hemma och förberett sig vad de skulle anföra hade allting kunnat kortas ner betydligt.
Någon reserverade sig....Mot vad, frågade mötesordföranden.....Ja, jag reserverar mig, det måste jag få göra....
Ibland blir man faktiskt smått rädd. Tror allvarligt att mänskligheten gräver sin egen grav.
Tänker sova på saken innan jag vräker ur mig en massa saker i affekt.
En fundering är ändå.....Om man får in ett förslag till sig och sedan tycker att någon borde pratat med dem INNAN förslaget skickades, sedan avslår förslaget på grundval av att , just det, ingen hade pratat med dem INNAN.
Då tycker jag nog att bakåtsträvansidén slagit ett nytt rekord. Att det sen förklaras så av människor som möjligen kan anses vara rutinerade styrelserävar och någorlunda öppna gör mig rädd. Mycket rädd.
Det var ju ett FÖRSLAG! Sitta och snacka om kommunikation och sedan lyckas framställa avslaget på förslaget till att det handlade om att ingen pratat med dem innan är ju fan världsrekord.
Nu går jag och lägger mig.
Dumheten segrar till slut och då, först då, står vi där med brallorna nere. Men de ska fan få kämpa innan de knäppt upp första knappen......
