MrPinkskriver

....slår upp en Pinot Noir...australiensisk minsann...Låter den behagliga smaken och lukten sprida sig sakta över och runt mina välformade sinnen...Drämmer i mig ett par Voltaren tillsammans med ett par fuktigt tvära piller som får övre latissimus att skälva av desperation...Biter mig i läppen för att behålla min kontroll, smärtan är härlig och hängivenheten jag känner är uppseendeväckande. Blir vad jag vill....blir vad jag vill.......Tankarna är smutsigt tänkvärda, lyrik rentav, tänker jag sinnessjukt....
Kameler syns i rummet, brunfärgade och med sitt sträva hår stryker de tätt förbi mig och lukten av kamel tränger sig förbi Pinot Noir och lättrimmat bacon.....Mina sinnen är ystra.....eller dystra.....Sitter på golvet uppmärksammar jag i ett starkt ögonblick.....Anus blöder och mina ögon bränner, måste ha smärta..........Inte tillräckligt....Ser märken i parketten efter mina naglar och stirrar hålögt på en liten dvärg som sitter framför mig iförd en kantarellkostym....Han säger inget, pekar bara på min navel...Tittar ner och ser...min navel....och sex ben som vibrerande försöker tränga sig ut....De gräver, de söker,de finner sin väg ut och tar med sig kroppen som till min förvåning är Povel Ramels skalle...Vafan gör du i min navel? kväser jag fram...samtidigt som Povel traskar vidare ut på parketten lämnades en blodig rännil efter sig....Inga svar....Kastar James Ellroy's roman "Sextusen kalla" mot och över Povel och tyngden krossar allt...Känner mig smått nöjd men tar snabbt notis att blodflödet är pumpande......Smärtan inte tillräcklig.....Vill riva loss örat för att lyssna noga på vad jag själv säger...gör det i en snabb och förvånansvärt ogin rörelse...Pratar rätt in i det samma och uppfattar fragment av vad som skulle kunnat vara Den blomstertid nu kommer....Som om den skulle, tänker jag och knackar in en hemsmidd kapsylöppnare i det vänstra ögat...Orkar inte se längre.....Oanade smärthöjder drabbar mig, dominerar mig.....Lägger mig...Inga kameler....ingenting........Min hud lossnar, förintas och dunstar bort ...

Det sista jag ser är alla Monet's alla näckrosor och äntligen får jag känna vilan.............