När färgen skiftar....
"För övrigt anser jag att…
… tävlingen mellan SvD:s politiska redaktör Tove Lifvendahl och GP:s politiska redaktör Alice Teodorescu om vem som skriver sämst måtte anses slutgiltigt avgjord. Söndagen den 28 februari presterade Lifvendahl en ledartext som underträffar allt. Rubriken var passande nog ”Medan vi pratar och pratar”.
Men texten går inte att citera. Första meningen är på 134 ord. Andra meningen på 266 ord. Då blir det förstås mycket svammel, syftningsfel och andra grammatiska konstigheter.
Högläsning på fest rekommenderas. Eller på SvD:s redaktion. Den här notisen innehåller 86 ord. Och elva meningar.
… Teodorescus språkgrodor och oavsiktligt komiska ordvändningar till dels kan förklaras av hennes fixering vid att vara bäst i klassen i svenska, något hon ofta skryter om. Hennes misstag är att skriva som om hon fortfarande gick i skolan.
… tävlingen därmed är avslutad. Tredje tävlande, Helena Giertta på Journalisten, må skriva pinsamt uselt ibland. Men hon framstår som en språklig virtuos jämfört med de två högerpolitrukerna på SvD och GP"